kärlek ur min synvikel
... kärlek ur min synvinkel
Har du nånsin känt att du är, rädd för kärlek men endå inte? I kärlek får man uppleva så otroligt mycket bra men även dåliga saker.. Jag förstår egentligen inte ens varför jag skriver det här inlägget för det jag vill få fram kommer jag aldrig kunna förklara, speciellt inte genom att skriva det här i bloggen. Men har man upplevt nånting som inte varit så bra i ett förhållande så får iallafall jag den känslan att det lilla dåliga blir en ganska stor grej och det gör så att jag blir rädd att gå in i nytt förhållande för jag är så otroligt rädd att någon annan kille ska behandla mig så som jag absolut inte är värd. Man känner sig helt redo för att gå in i ett nytt förhållande men så kommer tanken, kommer han göra likadant? Och jag är en sån töntig person som hellre väntar med förhållande tills jag verkligen är 110 % säker om inte mer för jag vill vara med den "rätta" och inte hasta mig i något och förlova mig på samma gång.. ( som alla fjortisar gör ) Jag känner att, förlovning är ett steg till att gifta sig, så har man förlovat sig så ska man kunna ta på sig ringen och gifta sig på samma gång. Samma känsla, men att man väntar med bröllop. Jag skulle kunna absolut vänta i flera år för att känna den rätta känslan, jag älskar att vara vän med killar och det är bland de bästa jag vet för killar är mycket lättare än tjejer. Helt ärligt, så tycker jag.
Kärlek är bland de finaste och underbaraste känslan som finns, om det är äkta kärlek
hahaha gud vad jag känner igen mig... helt sjukt...
Tänk om de fanns fler tjejer som tänker som du Sandra! :)