en smärta helt obeskrivlig
Det fick bli ett pass idag, rygg. Knäna sviker mig totalt ju mer tiden går och jag blir så himla frustrerad.
Allting började med att det gjorde ont i knäna när jag simmade för snart 4 år sen. Med tiden märkte jag att det gjorde ont att cykla, i vissa rörelser. Efter besök efter besök efter besök hos läkaren fick jag i uppgift att träna ledbanden som sitter till knäskålen, och allting skulle rättas till. Smärtan vid dessa rörelser är det värsta jag varit med om, men jag pinade mig. Ingenting har blivit bättre. Däremot sämre. Idag, ville jag bara gråta som ett barn under passet. Att inse och känna smärtan av att bara stå på knäna för att göra armhävningar. Kändes som att någon skar bort bit för bit från knäskålen. Att inte kunna ligga på rygg och sträcka ut benen. Så jävla smärtsamt
Det värsta är att inse, att ingenting någonsin kommer bli bättre. Att leva med kärlek till träningen men inse att det snart är slut. Och det går inte göra något. Så jävla hopplöst. Fan!!
Allting började med att det gjorde ont i knäna när jag simmade för snart 4 år sen. Med tiden märkte jag att det gjorde ont att cykla, i vissa rörelser. Efter besök efter besök efter besök hos läkaren fick jag i uppgift att träna ledbanden som sitter till knäskålen, och allting skulle rättas till. Smärtan vid dessa rörelser är det värsta jag varit med om, men jag pinade mig. Ingenting har blivit bättre. Däremot sämre. Idag, ville jag bara gråta som ett barn under passet. Att inse och känna smärtan av att bara stå på knäna för att göra armhävningar. Kändes som att någon skar bort bit för bit från knäskålen. Att inte kunna ligga på rygg och sträcka ut benen. Så jävla smärtsamt
Det värsta är att inse, att ingenting någonsin kommer bli bättre. Att leva med kärlek till träningen men inse att det snart är slut. Och det går inte göra något. Så jävla hopplöst. Fan!!
Kommentarer
Trackback
