jag intalar mig själv. jag behöver inte dig.
Saker är så jävla tunga. Hade ord kommit och händelser kommit från vänner, grymt fine. Ganska lätt att bryta en kontakt trots att det kan vara jättesvårt. Men till föräldrar är man så fruktansvärt bunden. Man är deras kött och blod, bildat ett barn. Fan. Du har sårat mig så hårt alldeles för många gånger. Jag vet att jag är stark men ändå lyckas du gång på gång. Och jag fortsätter förlåta. Allting blir bra, kanske för bra. Sedan är vi tillbaka på ruta ett igen. Men jag längtar tills jag slipper alla dagar med dig, förlåt. Ingen får mig känna som du gör. Vad som än händer är du så inristad i min kropp man kan bli. Det är ditt kött och blod. Det är dig min tatuering bildar. Trots allt är du en föräldrar. Till mig. Som lyckas bryta mig. Men snart, får du inte göra det mer!
Kommentarer
Postat av: nathalie eriksson
Tack så mycket! försöker stå på mig så gott jag kan :)
Trackback
