Vi tänder ljus i minneslunden och fäller en tår.
Världens finaste du. 22 år. Alldeles för ung för att gå bort. Du kämpade så himla mycket mot cancern, du var en riktig krigare. Men i längden höll det inte, allting gick så sakta men ändå för fort. Jag är så glad att jag träffade dig. Du gav mig så otroligt mycket under tiden när jag bodde i Stockholm. I slutet var det alltid vi. Innan jobb, efter jobb och vi sov tillsammans heeela tiden. Vi var små tjockisar, hur ofta åt vi inte pizza egentligen? Du var en så jäkla fin kille. Det du gett mig, är något jag alltid kommer bära med mig. Världens finaste Martin! För mig kommer du alltid vara det du alltid varit. Mitt lilla hjärta. <3 <3 Jag tänder ett ljus för dig älskling.
Att vakna, en Lördagmorgon utav att telefonen ringer 11:39. No big deal, tänkte jag. Fortsatte sova, tänkte höra av mig till personen sen. Så jag vaknar igen klockan 13, läser ett sms utav samma nummer och det jag läser är " Tänkte bara säga att Martin har dött... " Det var hemskt. För hemskt. Jag klev upp ur sängen, tog en cigg, lät tårarna falla för jag förstod att det var du. Men när jag pratade med dig sist så höll på att bli bra, så vi skulle planera när jag skulle komma ner till dig. Du kommer aldrig mer tillbaka, hur mycket vi än vill. Hoppas du mår bra nu, att du slipper kämpa genom cancerns helvete. Vila i världens finaste frid!!
Kommentarer
Trackback
