All my scars are open, tell them what I hope would be impossible.

 
En sämre dag kunde jag nog bara drömma om. Och vad vore jag utan Emelie såna här dagar? Som bara skiner upp mina dagar som den, förlåt, jävla solstråle hon är. Mamma har ställt upp och gjort glass, allting i min uppmuntran. Min bror har också varit en guldklimp. Nu sitter jag iallafall och myser i tröjan på bilden ovan, som var en sak utav alla som jag shoppat. Kom väl hem med säkert... 30 nya plagg och 4 par skor. Och mycket mycket lyckligare. Även en ny skinnjacka. Perfekt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0