min moster

Innan jag hade förlorat någon nära så trodde jag aldrig att det var så svårt att kommer över hela grejen. Visst att folk var ledsna några dagar, gick på begravningen, var ledsen sen ganska fort var allting över. Så trodde jag, enda tills jag förlorade min moster. Den 14 september iår så är det 3 år sen hon gick bort, jag minns allting som igår och har absolut inte glömt nått. Skulle kunna berätta hela grejen prick på punkten om det var så. Visst tror jag det finns folk som tror som jag gjorde. absolut

När folk börjar prata om hennes död, eller bara säger att hon gått bort så verkligen tränger tårarna för mig. Det är verkligen jättejobbigt även fast det gått sån lång tid som det gjort. Jag har inte riktigt insett att hon faktiskt är borta, jag kommer aldrig ha en levande moster igen, jag kommer aldrig att spendera sommardagar med henne, jag kommer aldrig glömma henne. Världens bästa moster, som ingenting kan ersätta. ingenting. Fanns det något man kunde göra för att få henne tillbaka så skulle jag göra det, jag skulle göra allt. Men det finns ingenting att göra, men en sak gör jag,
jag lever mitt liv för min kära moster, min ann-catrin paulina wikberg. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0