sandra nylund

Sen, är jag riktigt irriterad över en sak. Vart sitter felet i hjärnan när man inte kan respektera människor, speciellt inte människor med utvecklingsstörning? Jag klev nämligen på bussen, precis vid ingången står en utvecklingsstörd kille och gräver i sin ryggsäck efter sin plånbok så jag står kvar och väntar, ger han tiden att ta fram sin plånbok och trycka för att sedan kliva på. När han tryckt, så trycker jag och han ställer sig mer i gången för att stoppa ner plånboken igen. Jag står fortfarande efter han och ger han tiden, medans en (ursäkta..) neger kliver på tränger sig före både mig och den utvecklingsstörda. Eftersom den utvecklingsstörda stog lite i gången så knuffar han som klev på efter mig honom så att han ramlar.

.

.

Jag blir så fruktansvärt irrititead på hur folk kan bete sig. Jag har respekt för folk, vissa iallafall. Skulle aldrig falla mig in att inte visa respekt mot någon som är sjuk, då snackar vi inte förskylning utan dom som lever med funktionshinder i sin vardag. Är man så pass respektlös mot sjuka människor, så borde det vara något som är riktigt fel i hjärnan känner jag. Inte bara hjärnan, utan hjärtat dessutom.. :(

.

.

Sen tänker jag på folk som driver om dom, har bilder på utvecklingsstörda på ex. facebook som är väldigt stort idag. Folk skrattar åt dom, utan att inse att dom har en grov sjukdom. Försök er att sätta er in i deras situation, ni kommer aldrig förstå hur dom känner helt 100, men ni kan försöka inse en del. Dom är inte störda barn, dom är vuxna men som stannat i utvecklingen. Människor som faktiskt också har känslor, tankar och allt annat som ni också har. Tänk, använd lite hjärna och hjärta till dessa som också är som dig, med en sjukdom bara.

.