sandra nylund

På midsommar så fick jag höra från en kille att jag var maktgalen efter att ha fått en utskällning på säkert 3 timmar. Men fan, lilla jag maktgalen? Vart har alla fått de ifrån tänkte jag. Och de senaste dagarna så har jag faktiskt tänkt på det jättemycket och kommit fram till att jag är de.

Men jag vill inte vara de.

.

.

Jag är egentligen inte den som är ute efter att få makt, i t.ex förhållanden. Egentligen så är jag världens snällaste tjej men saken är den att killarna jag varit med ger mig makten. De är små fjollor som inte vågar säga emot mig, alla blir små jäkla tofflor. Sånt funkar inte längre för mig, jag ska inte skaffa mig ett förhållande försen jag hittar en kille som har en attityd som faktiskt kan säga åt mig, som ingen annan gjort i mitt liv. Därför blev jag faktiskt riktigt glad utav utskällningen på flera timmar som jag fick på midsommar, jag vart nästan kär. Ingen kille har nånsin gjort så mot mig, han hade bara attityden och berättade felet jag gjorde. Han tog inte tag i mig, slog mig inte utan bara satt där. underbart. Jag vet ju att jag inte är felfri, att jag gör hur många fel som helst men jag får aldrig skit för det eftersom ingen säger åt mig. Jag vill ha nån som säger åt mig när jag gör fel, säger åt mig att jag måste göra saker själv. Inte nån som rättar mig hela tiden, men som faktiskt kan öppna truten och säga nått.