lika bra att vi lämnar det - innan det är försent


Jag har starkt förnekat att jag någonsin somnat med benen uppåt efter alla gånger min bror mobbat mig för det. Trodde det var omöjligt. Men nu när han kom hem så låg jag och sov, med benen uppåt. Med hans bildbevis går det inte förneka mer, sanningen svider. Nu är jag iallafall vaken, dags att tagga inför ikväll trots att jag inte är ett dugg peppad. Men det kan bli bra, får hoppas på det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0