jag vill ha den känslan i magen.

Har ganska precis kommit hem från jobbet. Fan. Ett pass på dryga 14 timmar är ingenting man klagar på. Eller fötterna klagar och och möjligtvis benen. Och kanske armarna som brändes.

Och grabbarna som jag hade, som gjorde en intervju med mig när dom filmade. Vilka stjärnor. Bam, fast filmen är nog inte lika bra! Och att erbjuda sig bjuda ut servitrisen, hur ofta gör man det? En annan torris åker ju hem och sover istället för att hänga med grabbarna. Sant och sagt, nu ska jag sova!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0