I cant follow dreams forever.

Svettig som en gris sitter jag i soffan ganska besviken. Här kliver man upp tidigt på morgonen och städar, stressar för att hinna offra några timmar på stan eftersom mamma tjatat. Sen då? Ja, då åker hon själv för att jag inte hinner på 20 minuter. Jävligt moget känns det. Och mina hormonsvängar är enorma somvanligt nuförtiden. Jag åker och drar nån timme på gymmet! Hörs lateroooo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0