jag tänker endå på mitt liv som barn. skitunge.
Jag tänker. Och blir lite krossad. Kvällstankar. Jag sitter och tänker tillbaka på den gamla tiden, när jag var liten. Jag var mina föräldrars egna lilla prinsessa och drömbarn. Kvart-i-åtta på morgonen mötte jag Line, Felicia och Angelica vid korsningen utav våra gårdar och vi gick eller cyklade till skolan. Dagarna var korta, till en början var dom bara till 1. Skoldagarna var fantastiska, Mini med den lilla röda stenen var otrolig. Jag älskade den. Skötte mina läxor, dom få vi fick. Hemma skötte jag mig. Hade underbara kompisar och grannar. Vi var en familj på min gård, vuxna och barn. Okej, mest vi barn. Våren började alltid med att alla städade sina gårdar, vi barn var i en lika ålder dom mesta. Även fast vissa var född 89 och andra 95 så var vi alla med varann! Det fanns ingen skillnad. Människa som människa, barn som barn. Ack, så jobbig som städningen var. Vi sopade bort varenda gruskorn och vi hade drömmar om att vi en dag skulle få en glaskub över våran gård så att det inte skulle snöa in, och ingen skulle behöva grusa, och vi skulle slippa sopa! Ute på min gräsmatta så hade jag en egen liten matplats, dit bjöd jag mer än gärna hem mina kompisar till. Pappa var kocken som alltid bjöd på pannkaka som vi åt på min lilla dockservis. På kvällarna så var vi alltid gänget tillsammans. Kurragömma, kurragömma med dunk och Polis och tjuv var det vi lekte för det mesta. Ibland delade vi upp oss så att halva gruppen gömde sig i skogen, dock när det var mörkt och höst, resten tog en ficklampa och letade dom. Skrämd var det man blev! Vi hade så fruktansvärt roligt tillsammans. Tjejer, killar, små och stora. Fan va enkelt allt var.
Nurå? Man hejar på några på gården. Läxorna var inte det jag skötte i skolan men jag försökte, dock kunde jag gjort mer. Inte är man lilla prinsessan och drömbarnet. Trodde mina föräldrar detta om mig? Att jag en dag skulle börja dricka, såklart! Men alla gånger man sneat. Att jag skulle börja röka, trots att dom aldrig gjort de under min uppväxt. Trodde dom att jag skulle få mitt humör? Vart kom allting ifrån. Ingenting är enkelt som när man var liten. Och genom att tappa den lilla familj man hade här på gården, så tappade jag en del av mig själv. Självklart har jag lämnat och gått vidare. Men att sakna en del som engång förgyllt ens liv är självklart för mig. Det var tider, som gjorde min barndom till den allra bästa. Tack till mamma, pappa, mina vänner och grannar. Allt var underbart. Jag vill vara på samma plats igen. Igen. Igen. Igen.
När man var barn så var vädret finare. Min mamma har berättat vilken glädjespridare jag var, en riktig busunge, alltid glad och ärlig. Så jag undrar, vart tog denna flicka vägen?....
Nurå? Man hejar på några på gården. Läxorna var inte det jag skötte i skolan men jag försökte, dock kunde jag gjort mer. Inte är man lilla prinsessan och drömbarnet. Trodde mina föräldrar detta om mig? Att jag en dag skulle börja dricka, såklart! Men alla gånger man sneat. Att jag skulle börja röka, trots att dom aldrig gjort de under min uppväxt. Trodde dom att jag skulle få mitt humör? Vart kom allting ifrån. Ingenting är enkelt som när man var liten. Och genom att tappa den lilla familj man hade här på gården, så tappade jag en del av mig själv. Självklart har jag lämnat och gått vidare. Men att sakna en del som engång förgyllt ens liv är självklart för mig. Det var tider, som gjorde min barndom till den allra bästa. Tack till mamma, pappa, mina vänner och grannar. Allt var underbart. Jag vill vara på samma plats igen. Igen. Igen. Igen.
När man var barn så var vädret finare. Min mamma har berättat vilken glädjespridare jag var, en riktig busunge, alltid glad och ärlig. Så jag undrar, vart tog denna flicka vägen?....
Kommentarer
Trackback
