0095
En kväll för sig. Jag längtar ihjäl mig efter min Emelie. Men imorgon, efter skolavslutningen beger jag mig hemåt till henne. Känslan hos mina föräldrar är inte ett dugg likt. Trivseln, nä.. Jag känner mig så krossad, så delad.
Men nu är det dags att ladda för nytt. För jag vet att jag klarar det. Jag må.. somsagt, ha de finaste vänner och den bästa släkten. Jag råkar vara den räddaste människan på jorden just nu. Tanken, om jag förlorar mina syskon på det här. Det gör mig livrädd. Finns nog inget som skrämmer mig så hårt. Men innan det är dags för sömn så tänkte jag sätta mig på ballis med en cigg och något att dricka. Mysa ner mig i en filt. Titta ut över gatan, som förövrigt säkert är lika tom som för en timme sen. Och med det, så ber jag om ursäkt för ett hemskt inlägg. Livet är en dans på rosor, och där på vägen står dessa förbannade taggar!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lät inge kul alls :( Hoppas det löser sig för du
Trackback
