För kär var det sista som jag ville bli.

Nu har mamma äntligen lyckats väckt mig till liv. Natten har varit ett rent helvete, tanken av att "detta kommer jag fan inte klara.." var nog den ända tanken jag tänkte. Jag hade så fruktansvärt ont. Först dröjde det cirkus 2 ½ timme innen jag somnade. Efter 30 minuter vaknade jag utav smärtorna. Klev upp, tog alvedon FORTE och låg som världens ål och vred mig. I 1 ½ timme höll jag på innan jag somnade igen. Vilket resulterade i att jag somnade strax efter 03.30. Klockan 06.00 var jag uppe och gick igen. Vaknade av att jag grät, förstår inte hur man lyckas göra det i sömnen. Haha. Sprang runt som en iller i hela lägenheten och letade efter vetekudden, hittade den tillslut  så jag värmde upp den och la mig. Ett avsnitt Greys och denna underbara smärtdämpande och jag sov.
 
Så nu har jag nyss vaknat. Smärtorna börjar komma tillbaka, undra vad de är egentligen..? Det blir mycket bättre när jag är uppe och går. Har fått sovit på mage under hela natten, med knutna nävar i nedre delen av buken. Riktigt obekväm ställning men det har gjort mycket för denna jäkla smärta.
 
Vädret ute är kanonbra så jag ska klä på mig, göra iordning mig litegrann och ta en promenad! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0