sandra nylund

Gå aldrig och lägg er osams, ett hjärta kan sluta slå när som helst..

Jag är så besviken på folk. Dom som inte kan prata med varandra så hela grejen går ut över de runt omkring. En gång, helt Ok. Två gånger, fortfarande Ok. Tre gånger, tar det med en klackspark. Men nu går det för långt, vi har passerat över 10 gånger. Ni är aldrig dom som lider utav det ni gör, för ni märker ingenting. Ni lägger er osams, det dummaste ni kan göra. Ett hjärta kan sluta slå när som helst. Dagen efter är det dålig stämning men ni pratar aldrig om det som hänt. Vi andra, förstår inte vad ni håller på med. Allting blir värre och värre för varje gång. Men fortfarande, så ser ni ingenting. Ni hör ingenting. Ni tar inte in vad omgivningen känner.

 

Från början så gjorde vi ingenting, det enda jag tänkte på att ta vara på var de små. Jag skyddade dom till allra högsta grad och det gör jag än idag. Med tiden gick jag in mellan er. Ord, skrik och näst intill något slag. Vad gjorde det? Ingenting. Jag har gråtit framöver er. Ni har sett mig stå tillsammans med J och krama honom, tårarna föll från oss båda. Men ni förstår inget. Jag blir så trött. Jag vill inte ha det som en vana, men det kommer aldrig gå över. Jag är van nu, jag vet hur allting slutar.. 

 

vad handlar det om? :(