Var min vän
Det var ett tag sen som vi var vänner. Längesen jag trodde jag kände dig. Nu känner jag dig inte heller, har inte sett dig på flera år. Fan vad tiden går. Du tar mig framåt hela tiden, utan att du finns i bilden. Vet inte vad jag känner längre, vet inte vad som händer, men du var min vän. Du var min vän. Och vad som än händer, så var du min vän. Plötsligt dök du upp i en dröm, från ingenstans, inget gäller längre. Jag hoppar mellan orden, tankebubblan växte, växte tills den small. Tänkte på dig för någon minut, men när jag vaknar upp tillslut så var det som jag vaknade helt nykter. Och det var jag som växte från dig.
Du sa jag skulle ringa dig, när jag var redo att prata ut. Men du vet, jag vill inte vara din vän. Även om det var så länge sen. Men minnet av dig lever än. Du och jag var skapt, gjorda för varann. Fast det gick åt helvete, finns ingen här att klandra. Kalla det för Karma, eller kanske ödet. Men det fanns en tid när jag var det du behövde. Jag var brödet, du bringade smöret. Allting har sitt pris och vi fick betala, slutet på en saga det är inte lätt att klaga. Nu är du en främling. Jag såg dig på stan och försökte spela hemlig, du låssades också som att du inte såg mig. Men du var min vän en gång, kommer du ihåg mig?
Gick påväg hem en kväll, går alltid samma väg när jag går själv. La märkte till nått som aldrig nått mig, har vetat men aldrig riktigt förstått de. Att precis bredvid cafét, är hemmet där du växte upp. Var så nära till så långt bort. Jag borde kanske ringa dig. Du var min vän. För du var min vän.
Kommentarer
Trackback
