# 002
" Onsdag 12/9 2012
Idag följde jag och Elina med de två yngsta barnen till skolan. Var med de fram till lunch, så fröknarna fick också en kort förklaring till varför de varit hemma från skolan igår. Mamma sjukanmälde dom men så var inte fallet. I vissa fall så händer det att de små tar på saker även fast man inte vet om de så för säkerhetensskull, att de ska känna sig säkra så var vi med dom. Vi vet egentligen vad dom känner, dom berättar inte på det sättet. Kanske att dom blir rädd för om folk kommer för nära nu, kanske att dom blir rädd för vissa personer osv. Hellre säkert före osäkert. Just för att de är i åldern när man har mycket med sig själv, inte som i tonåren men barn arbetar så pass mycket med sig själv.
Mamma åkte sedan ner till stan för att göra en skoluppgift, jag åkte ner lite senare och umgicks med Line. Hemma hos henne. Det var så himla skönt. Att ändå få komma ut men känna sig någorlunda säker. Men vägen från Navet till Coffee House var, som igår väldigt hemsk. Jag tittade runt mig själv hela tiden för att inte se honom. Vad hade jag gjort om han sett mig, om han ropat på mig? Jag har ingen aning. Med stressen i kroppen så skyndade jag mig fram. Såg han ingenstans. Vid 15.45 möttes jag och mamma upp på Navet för att åka hem tillsammans.
Annars har vi bara varit hemma idag, ännu en dag med dörren låst. Det bästa idag har varit att pappa kom hem, det känns verkligen jätteskönt! Det har varit jobbigt att inte ha honom hemma under det här, han är trots allt mannen i huset, våran kung! Han är som en extra trygghet.
- - - - - - -
Vi pratar mycket om det som hänt, här hemma inom familjen. Jag, mamma, Elina och Jens. Vi har så mycket tankar och fundering. Tänk om det hade hänt, tänk om det händer, vad hade hänt, hur ska vi reagera? Allt är ett frågetecken. Om vi ändå bara få kunde vara säkra på vart han är, men vi har ingen aning. I och med det så är osäkerheten och rädslan en stor del utav oss. Dagligen. Även om det skulle bryta mot ett brott för honom, skulle han bry sig verkligen? Skulle det hindra en sån människa? Vore det jag, om jag vore som honom, gjort som han gjort så tror jag inte mycket hade kunnat stoppa mig. Men vem vet. "
Kommentarer
Trackback
