sandra nylund

Som person så är jag egentligen väldigt snäll, omtänksam och tar alltid andra i första hand och har svårt att säga nej. Folk som inte känner mig kan ta mig som en fjortis kan jag tänka mig, en liten tönt som inte gör något men då ska jag berätta att jag har temprament som ingen annan när det väl är nått. Det finns mycket jag gjort, när mina dampanfall kommer. Nu dom sista månaderna så har jag blivit väldigt sviken av vänner, och det har satt sina spår väldigt hårt. Jag har fått jättesvårt att lita på folk och känner sällan tillit till folk.

.

Jag har alltid varit en jättesnäll och gullig tjej, föräldrarnas lilla ängel tills jag började i 8an. Jag började tjuvröka, skolkade, sket i läxor och gav upp väldigt mycket. I slutet av nian så började jag ta tag i allt igen, det slutade med ett stipendium när jag gick ut. Sista åren nu har jag ranglat fram&tillbaka i skolan. Har extrajobb som jag är väldigt glad över, men somsagt är det skolan först så det blir sällan jag hoppar in.

Vi är två tjejer som behöver få riktigt mycket bekräftelse från folk, såna är vi. På helgerna så super vi stenhårt, inte för att det är kul, utan för skojsskull men vi måste ha alkohol så vi kan bli fulla! Ibland dricker vi på vardagar också, skippar skolan och allt vad det är. Alltså, vi kan inte ha kul utan alkohol.. :( Vi tycker inte om tjejer när det är killar i närheten för vi vill ha dom för oss själva, inte för att ligga utan för att få nån slags bekräftelse. Tänker vi på vilka vi legat med, hur ( lite/många ) det är så blir vi äcklade. Vi tycker inte om våra liv.

Vi ska bli två tjejer, som inte behöver den bekräftelse vi behöver idag, speciellt inte genom de sätt vi får den. Vi ska inte dricka lika mycket, absolut inte för att bli full utan för att ha roligt, som lite sällskapsdricka. Vi vill, våran dröm, få tjejkompisar! Vi har det, ja. Men inte såna man behöver supa med, såna man bara kan ha roligt med! Vi ska inte heller ligga med folk hit & dit, that's the truth. Vi ska självklart inte leva celibat nu tills vi gifter oss utan vi har våra mål.

.

Och ja, vi har lagt upp lite planer om hur det hela ska funka. Just därför är våra liv väldigt tråkiga nu när vi inte gör nått, vi gör inte det vi egentligen levt på i år nu. Ni får gärna ge ett lycka till, en spark i röven, vad som helst för att vi ska kunna klara detta. Jag lovar, vi lider just nu..

Gud, eller Jesus kanske det var. Vem det nu va, han hörde ju röster som sa åt han att ingenting skulle hända om han hoppade från nått berg, han såg personer och allt vad det var. Rösterna fick han att göra saker, han klarade sig oskadd från sitt hopp. Han var oho, så himla bra ungefär.

.

Men idag, vad hade man gjort med en sån person?

Jo, man hade ringt polisen som hade lagt in henne/honom på akut psyk på engång! Schizofreni hade den personen fått för diagnos, helt klart.

.

.

Idag, vad hade en läkare gjort åt saken?

Man hade gett personen Neuroleptika, Zyprexa (Antipsykosläkemedel) som lindrar symtom. Lindrar när man ser saker, hör saker eller har vanföreställningar.

.

.

Man skriver gärna in Bensodiazepinläkemedel också, som är ett sömnmedel. Det är jätteviktigt för personer med psykos, sömnen får ett helt annat värde.

.

Ångestdämpade är också något som en läkare gärna skriver ut.

Det finns jättemycket mer, helt otroligt vad människor får ta tabletter. Mot allt, egentligen borde man jobba rehabiliterande med dom. Personal ute på boenden, på boendestöd gör det men den felande länken ligger hos läkaren. Vissa tabletter, fine! Men det finns helt klart tabletter som en person med schizofreni egentligen skulle slippa.

.

.

Man kan ju kolla på alla biverkningar som tabletterna ger, dom är otroliga! Självklart så är det en stor risk att bli beroende, som med allting annat egentligen. För att minska beroendet som en person kan få så bör man minska på dosen, men som läkare tror jag man tänker mer på att öka dosen så att personen ska slippa sina vanföreställningar osv. Utav vissa tabletter så kan man även få svårt att minnas, bli torr om munnen och runt ögonen. Något som är väldigt vanligt är att man får stelhet i kroppen, muskelkramper och skakningar och det beror oftast på att man fått en för hög dos utav mediciner.

.

Aa, här sitter jag och babblar på. Jag tror och tycker fortfarande att läkarna gör ett jättebra jobb såklart som tar hand om dessa patienter men samtidigt så tycker jag att dom jobbar lite på fel sätt. Det känns som att läkare överhuvudtaget jobbar med att få allting överstökat, hur det en går. Dom har inte tiden, speciellt inte med psykiatrin eftersom den är väldigt, väldigt extrem. Kräver tid, kräver öron.

Om man tänker på personer som tofflar för deras partner, vissa tycker om det. Men inte jag, det är det värsta som finns. Jag har skrivit om det förut också, jag behöver någon som lever över mig. Som inte låter mig få allt, som inte lever som en svans efter mig och gör allt efter mitt liv. En kille ska kunna säga nej, han är ingen som ska trampas på och det är inte tjejer för den delen heller. Man behöver inte vara taskig, bli grinig och jävlig över att man faktiskt behöver göra saker själv när den andra inte vill. Vad hade man gjort utan sin partner? En kille i mina ögon ska vara en stadig gummistövel, gjord av märket TreTorn och inte gjord av de klenaste märket till tofflor.

Jag trodde vi delade den allra finaste vänskapen, jag hade min bästa period med er. Men nu i efterhand så känns allt som ett skämt. Ett jävla skämt. Hur kan man behandla folk som skit, hur kan man säga att man vill ha hjälp samtidigt som man gör allting som säger emot det? Hur kan man lägga folk åt sidorna, hur kan man vara så falsk i sina åsikter? Jag älskade er så jäkla hårt, ni var verkligen lycka för mig under tiden med er. Men somsagt, falska uttalanden är inte min grej så jag klarar mig nog utan er. utan vårat crew. Jag kände tydligen inte er riktigt, men från den här vänskapen fick jag ut den finaste vänskapen. en av tre som står kvar riktigt. tack! j.h

- Att tycka om någon är lätt, jag tycker om mina vänner otroligt mycket, min familj och släkt är väldigt omtyckta dom också.

- Svår fråga, har många bra vänner. Kallar ingen bästa vän längre

.

- Vi har inte brytit upp, men vi ligger kanske inte på toppen i våran berg&dal bana just nu. Vi umgicks jättemycket förut, och på senaste tiden har det blivit lite tärt när båda två hittat andra vänner, sedan har hon flyttat till Skönsberg under ett tag också. Men nu har vi börjat pratat ännu mer och planerar för att träffas, och fixa till allting.

.

Okej, det där var drygt. Varför ska ni veta det om mig, men det är sanning och min blogg så. Lite seriöst nurå, om jag ska fortsätta äta och kissa som jag gör så borde jag hellre plugga medans jag äter och sitter på toa, för annars hinns det nog inte med mycket. Aja, tjejproblem & tjejliv, vad säger man?

Politik är ärligt skittråkigt och helt ointressant. Har fortfarande inte fattat riktigt vad alla står för, dom ska väll lägga ner pengar och hela grejen på det viktigaste, fast dom prioriterar lite fel tycker jag. Alliansen satt där, på sina stolar och pratade på, det lät underbart i mina öron. Allting lät bra fast jag tror inte det stämmer heller, så är det med det mesta. Röd-Gröna lät också ganska bra, förutom Miljöpartiet som surrade i nattmössan. Frågan är ju om han ens visste vad han pratade om, visste han vilket parti han tillhörde? Och vet ni, Sverige demokraterna lät faktiskt bra, tror många fått deras parti om bakfoten och det kan t.o.m jag ha fått. Visst vet folk också, men jag tror inte, och hoppas inte det är som folk tror. Sen har väll alla partier en baktanke med vad dom tänker göra åt hela sveriges problem medans dom sitter och har makten. Imorgon är det skolval också, jag vet inte alls vad jag ska rösta på. Allting låter bra samtidigt som det låter jävligt dumt.

Det som hände, har gjort allting så svårt. Jag känner en känsla, som helt säger nej medans den andra känslan säger att det är vi, det ska vara vi för jag saknar dig & oss. Hur det än blir, hur allting än slutar. Det kommer nog en dag då jag förlåter, en dag då jag kan leva med allting. jag hoppas det blir bra igen.. Jag har alltid räknat med dig, min familj har alltid räknat med dig.

Detta inlägg blir till för elin, nu ska jag berätta vilken vän jag har. Hon är en tjej som är precis som mig, vi förstår varann som inga andra. Hon har humor, hon är snällare än vilken annan människa som helst, omtänksam och.. vad gör jag egentligen? Jag gör en lång historia kort, hon har allt, hon är världbäst. I Augusti har vi känt varandra i 6 år, 6 hela år. Jag tror också att våra familjer räknar med varann, lite smått gör dom nog de. Vi är ett, det är så det har varit och alltid kommer vara. Vet ni hur vi träffades egentligen? haha. Vi började i samma klass, en 5-6:a . Och alla 6or satt vid borden som vi fått platser på ( vid vårat bord satt då jag & angelica ) och läraren Björn ropade Elin & Hanna till vårat bord. På slutet av dagen så skickade elin en lapp till mig där det stog "vill du följa med mig hem idag?" Supercute. Hon ritade alltid teckningar till mig ( som jag faktiskt sparat ) , vi umgicks alltid. och det gör vi fortfarande. det är en speciell vänskap, det är bättre än vänskap, hon är min andra halva. inga tomma ord, jag menar dom verkligen. Vi säger inte att vi tar livet av varann om någon dör, vi skulle dö utav att leva. Vi har gjort allting tillsammans, vi klarar inte att gå på de plaster där vi gjort nått om någon lämnar jorden. Vi behöver varann, vi har varann. jag är glad att jag har henne, jag älskar min elinpelin

Om ex. min mamma pratar med mig med en dålig attityd, gapar på mig eller nått så har jag absolut en dålig attityd och gapar tillbaka ( kanske bara jag.. ) Men då är det jag som får skiten för att det är ingen bra attityd, men hennes attityd, är ungefär.. vilken attityd? den är ju jättebra. För den delen så gör vi allting fel också, nästan allting. Det som inte går att få fel på gör vi helt okej, allt annat suger. Vi måste vara bra störande för den äldre generationen, men bryr vi oss? nej. fan va jobbigt